Skorpan jamar!!

Hejsan, Skorpan här *vinkar lite blygt*

Efter att äntligen ha fått läsa bloggen så är det en hel del saker som jag måste dementera. Skrutten har fått det att låta som om jag är världens busigaste och elakaste katt. Han har ju till och med försökt att sälja mig men som tur var övertalade matte honom att inte göra det.

Jag vill bara jama att Skrutten inte är guds bästa katt han heller, så det så. Det första han gjorde när jag flyttade hem till honom och matte var att morra och fräsa åt mig. Det var jätte läskigt. Första natten när jag sov under täcket precis bredvid matte så kom han och lade sig på mig. Är det snällt kanske.  Sedan har det bara fortsatt så, han morrar och fräser och kan faktiskt vara lite elak ibland så därför har jag börjat ge igen med samma mynt.

Mesta delen av tiden är jag faktist en riktig snäll kisse och lite av en skyggis. Jag trivs bäst med matte. Gillar när det är tyst och lugnt. Oljud gillar jag inte, då springer jag och gömmer mig. Gäster gillar jag inte heller, då gömmer jag mig oftast.

Allra bästaste stunden på dagen är när matte kommer hem från jobbet och lägger sig för att sova middag. Då kryper jag ner bredvid henne. Under täcket. Så får jag ligga på hennes arm och snutta lite på hennes tröja. Det är jamar mysigt. Sedan somnar vi tillsammans och har det varm och gott.

Hos mormor trivs jag också riktigt bra. När jag är inne så ligger jag mest i mattes säng och sover, men nu har jag faktiskt börjat komma och lägga mig i mattes knä när hon sitter nere och tittar på teve. Det går framåt, säger matte.

Så ni ser att jag är en helt vanlig katt och inte det monster som Skrutten har fått er att tro att jag är.

Det dummaste vi har hört !!!

I går var matte och jag hos vetrinären igen. Min baktass är inte riktigt bra än och jag haltar väldigt när jag går. Det visade sig att infektionen jag fick när jag var i slagsmål för ett par veckor sedan har satt sig på senorna så nu går jag på smärtstillande igen, ingen mer antibiotikatt för dom säger att det kommer läka av sig själv, det kommer bara att ta tid. Antagligen så kommer jag alltid att ha problem med benet men så länge jag inte har ont så ska det nog bli bra.

När matte kom tillbaka till jobbet idag, efter att ha jobbat hemma igår (för att ta hand om mig) så frågade dom hur det var med mig. Matte berättade vad vetrinären hade sagt. Då säger en av tjejerna"då ska du väl avliva honom nu då?" Matte bara tittade på henne som hon var helt tokig. Man avlivar väl inte en katt bara för att den har lite problem med ett ben. Vilka idioter till människor det finns.

För tjock? Vem? Jag?

När matte och jag var hos vettisen förra veckan så fick jag höra att jag nog var liiiite för tjock. *pffft* Vilket struntprat. Jag är ju en lagom tjock katt i mina bästa år. Tycker att vettisarna skulle få lära sig hur man talar till sina patienter. Inte kan man väl bara säga till någon att den är för tjock, nej det kan man inte. Finkänsliga kan man inte anklaga dom för att vara precis.
Som tur är har jag en matte som inte riktigt höll med dom om att jag är tjock. Lite rund kanske vi kan gå med på, matte och jag, men inte tjock. Matte säger att jag ju i alla fall kommer in och ut genom kattluckan utan att fastna *fniss*. Hon säger att när jag gör en Nalle Puh då är det dax att ta tag i problemet. *hihi* och det kommer aldrig hända om ni frågar mig.
Jag har i alla fall inte blivit satt på diet och jag får mina gottisar som vanligt men och det är ett STORT men jag har märkt att det har minskats ner på en del andra saker. Jag får inte skinka längre och inte får jag kyckling heller. Kan ju vara så att matte varken har ätit skinka eller kyckling sedan vi var hos vettisen men i alla fall. Börjar ana oråd!

Elaka kattens återkomst!

Matte går här hemma och sjunger *uppå halta Skruttens krog i Storebro*. Hon verkar tycka att det är roligt. Det gör inte jag. För det är ju jag som är halt. Ett vårtecken säger matte. Ett tecken på att den elaka katten har kommit tillbaka, säger jag.
Matte var borta i helgen och hon fick ett sms från kattvakten som meddelade att jag haltade. När matte kom hem på söndagen så hoppade jag på tre ben. Det blev med andra ord en tur till vettisen. Matte ringde till sitt jobb och sade att hon VAK:ade (Vård av Katt) *fniss* det tyckte jag var bra.
Nu äts det både smärtsillande och antibiotikatt här hemma. Tur att meducinen är så god så matte inte behöver trycka i mig den utan jag slickar gladeligen från skeden som matte håller fram. Jag är såååå duktig säger matte *stolt*.
Mest har jag sovit och tagit det lugnt dom senaste dagarna. Till och med Skorpan har varit snäll mot mig. *chockad* Men snart är jag tillbaka till mitt gamla vanliga jag igen.

Matte har förresten sagt att hon ska gräva upp vår kattmynta, tråkigt men sant, för hon tror att det är den som lockar hit den elaka katten. Hon ska plantera den i en kruka och ha på trappan i stället, vi får se om det hjälper. Annars vet vi inte riktigt vad vi ska göra med elaka katten.

Nu är det snart dax för meducin igen. *slickar sig om nosen*

Nu får det vara nog!

Vi har jamat ifrån till matte ordentligt att nu får det faktiskt vara NOG!

Vårat första krav är att hon ska bli frisk och sluta hosta och ha sig. Vi gillar ju när hon är hemma det gör vi men när hon hostar och har sig så kan hon lika gärna vara på jobbet tycker vi.

Vårat andra krav gäller skällisar. Vi vill inte ha dom hemma hos oss hur snäll och trevliga dom än är. Nu har vi haft en här i nästan en vecka och hon har tagit upp en massa plats som är vår. Hon har sovit i vår säng och lagt beslag på vår matte..

Vi sätter ner tassen och säger att nu får det vara nog. ska vi vara ärliga så sätter vi ner åtta tassar och säger att nu får det vara NOG!!!

Skällisen som har ockuperat matte den senaste veckan!

Jourhavande katt!

Matte har legat nerbäddad i sängen hela veckan. Jamar bra tycker jag och Skorpan, för det är ju alltid bra när ens två beningar ligger i sängen. Men matte tycker att det är jobbigt att vara sjuk så hon har klagat en del. Hon har visst febur och hosta och ont överall. Vilken tur då att hon har oss som kan ta tass om henne. Vi har ägnat oss åt kattupunktur, spinnhealing och kurrterapi. Så ni förstår att vi har haft fullt upp. Det är tur att vi är två så att vi kan dela på arbetsuppgifterna. 

Plötsligt händer det !

Jag och Skorpan är ju inte dom bästa vännerna precis. Nu under vintern när vi inte kan gå ut så mycket som vi brukar så går vi verkligen varandra på nerverna. Det viftas med tassar och jagas i trappan så att hårtussarna flyger. Men häromdagen så hände något som gjorde matte nästan gråtfärdig.

Matte satt i sin fåtölj och tittade på TV och i hennes knä låg jag, Skrutten, och sov. Helt plötsligt så kommer skitungen dvs. Skorpan och hoppar upp i mattes knä han också. I vanliga fall hade jag fräst åt honom och hoppat ner men inte den här gången. Jag låg lungt kvar och fortsatte sova. Skorpan kröp ihop bredvid mig och så låg vi där i mattes knä båda två. Matte satt blickstilla för hon ville att vi skulle ligga kvar så länge som möjligt. Nu varade det bara i ca. 10 minuter men matte säger att det var dom bästa minuterna hon har upplevt på länge. :)

Nu tror hon att vi kanske verkligen kan bli kompisar, eller i alla fall gilla varandra lite bättre än vi har gjort hitills.